måndag 19 februari 2018

Utåt landet

Någonstans, långt åt helvete, hittade jag lite förfallna skjul och övergivna jordbruksredskap.



Borta i fjärran syns något. Det var nästan att jag missade det, främst för att solen var framme och jag var efter en lång vinter ovan vid hur hanterar den


Mycket skräp var strött längs den väl dolda vägen fram till skjulet och runt skjulet.






Har tyvärr inga kunskaper om vad detta har använts till mer än att för att plöja mark.




Potatissamlare?












Andra skjul, på ett annat håll. Jag klättrade genom den täta skogen för att komma dit, bara för att där upptäcka att det fanns en stig dit. 










onsdag 17 januari 2018

Jag vaknade upp

Jag vaknade upp.
Jag vaknade upp med en syrgasgrimma i näsan, nålar i armarna och elektroder på bröstet och jag minns inget av det.
Jag minns bara att jag försökte ta mitt liv.

Jag ville dö, och när jag vaknade upp grät jag över att jag gjorde just det; vaknade.

Vad jag ångrar är att om jag inte hade vaknat upp igen, så hade jag inte lämnat något efter mig. Ingen förklaring, ingen ursäkt, inget tack. Ingenting, bara frågor.

I och för sig vet jag inte om jag kunnat ge någon förklaring. Ursäkter och tack hade jag kunnat ge, men ingen rimlig förklaring. Kanske för att det inte fanns något rimligt skäl. Hade jag inget rimligt skäl just då, så hade jag det definitivt efter att ha blivit inlagd på psykiatriska avdelningen.
  Det var precis som psyket porträtteras i böcker. Inga speglar, inga tavlor, inga gardiner. Besticken var i plast, porslinet var i plast, glasen var i plast och kaffemuggarna var i plast.
  Och just som när jag låg på min tilldelade säng och tänkte att “här är omöjligt att ens försöka ta sitt liv” hörde jag hur skötarna rusade till badrummet intill mitt rum där en kvinna försökt ta sitt liv.

Jag hörde allt.
Eller rättare sagt,
Jag hörde allt från det att jag inte hörde något mer än skötarnas röster, till hennes kvävda andetag, till hennes rossliga hostningar till hennes ansträngda andetag tjocka med gråt och förtvivlan. Allt dränkt under skötarnas röster.

Jag vet inte riktigt.
Det ordnar sig nog, tillslut. 
x

onsdag 26 juli 2017

Banvaktstuga nr. 21 (förr 24)

Ett av många, numera historiska, yrken som har försvunnit i och med automatisering eller utbyggt och utvecklat tekniskt och socialt system är banvaktare.
Fram till mitten på 1900-talet och i vissa fall en bit in på 1960-talet var detta ett viktig yrke där den huvudsakliga arbetsuppgiften bestod av att, som yrkestiteln säger, se över en viss sträcka järnväg. Både spårområdet och marken i dess direkta närhet. Beroende på sträckans längd gjordes detta antingen till fots eller genom att åka dressin.
Banvakter var utstationerade med bara några få kilometers avstånd längs alla större järnvägssträckor i Sverige, och bodde i särskilda banvaktstugor med sina eventuella familjer. Dessa banvaktstugor byggdes och tillhandahölls av järnvägen. Så även om jobbet var tungt och dåligt avlönat var det förhållandevis attraktivt, eftersom man fick bostad. I trädgården runt stugan odlade man ofta lite frukt och grönt att hushålla med.
Idag fungerar dessa stugor oftast som fritidshus, i några få fall som boningshus. Men oftast står de övergivna. Det sistnämnda hittade jag häromdagen - Trodde jag.


Längs vägen följde mig en gärdsgård som sällskap.


Inne i skogen på motsatt sida som banvaktarstugan låg hittade jag detta jakttorn som nog har tjänat jägarna en sista gång.


Vyn som mötte mig, och som gjorde mig intresserad. På bilden syns en bom, det gula boningshuset samt ett uthus. Längre ner till vänster fanns ytterligare ett rött uthus med stående panel. 


Närmade mig uthuset närmast stigen.


Enda hindret från att ta sig in var de två tegelstenarna man kan se på bilden ovan.


Såg ut som vilket uthus som helst - Förvaring för gammal skit man inte förmår sig slänga. Notera den elektriska korvgrillen i grått och vitt på bänken under fönstret. Jag minns lyckan som uppstod när den åkte fram. Kan den vara från mitten på 90-talet?


Andra sidan utav uthuset. Vacker spröjs på både fönstret och dörren.


Kröp in genom hålet i dörren och möttes utav denna starkt lysande stjärna till soffa. 


Bänk med diverse torkade kemikalier. 





Gamla tidningar i en gammal kartong.



1996 stod det på denna tidning, som låg överst i högen. Om jag dittills tvekat till om huset verkligen var övergivet blev jag säker när jag såg datumen på tidningarna i kartongen.


Boningshuset, vaktstugan i fråga. Knappt synlig bakom buskar och sly.



Välkomnande entré.


Det var öppet och jag möttes utav en liten hall med blekta tillhörigheter.


Dörren till vänster ledde in till stugan. Jag tvekade någon sekund, och stod också och lyssnade intill dörren men hörde inget. När jag öppnade dörren hörde jag en radio prata. Av ren reflex stränge jag dörrarna och gick med snabba steg ut.


Vaktstuga 24, senare ändrat till Nr 21 CWJ.

1876 - 1883
Samuel Johannisson, f. 1852
Gift 1876 med Emma Flink, f. 1853 från Långasjö.
Barn;
Carl Hjalmar, f. 1877
Hedda Sofia, f. 1879
Sigrid Chariotta, f. 1881.
1883 flyttar familjen till Helsingborg

1883 - 1884
Ola Pettersson, f. 1850 inflyttad från Karlskrona
Gift 1881 med Hanna Mathilda Andreasdotter, f. 1859.
Barn;
Carl Peter, f. 1882.
Flyttar 1884 till vaktstuga 23/20 i Moshult.

1884 - 1892(?)
Henrik Nilsson, f. 1856 från Långasjö. Inflyttade från vaktstuga 23/20. Död 1892.
Gift 1877 med Ida Carolina Svensdotter, f. 1858.
Barn;
Ernst Wilhelm, f. 1879
Alma Teresia, f. 1881
Lydia Wiktoria, f. 1883. Död 1886
Jon Albin, f. 1885
Anna Wiktoria, f. 1887
Tvillingarna Axel Fredrik och Carl Eric f. 1890
Arvid Teodor, f. 1892.

1892(?) - 1936(?)
Sven Alfred Nilsson, f. 1873 från Långasjö
Gift 1907 med Anna Mathilda Viktoria Karlsson, f. 1884 från Gullabo.
Barn;
Henning Alfred Tage, f. 1904. Flyttar sedermera till Vissefjärda 1924.
Banvarktarparet flyttar till Skruv 1937.

1936 - 1937(?)
Sven Ivar Magni Karlsson, f. 1908 från Vissefjärda.
Gift 1935 med Ellen Britta Viktoria Johansson, f. 1910 från Madesjö.
Barn;
Myrna Vega Hellen, f. 1933. Flyttar sedermera till Tjugosjö 1937.

1937 - ?
Axel Hugo Zakrisson, f. 1895 från Åkerby.
Gift 1935 med Anna Viktoria Lovisa Wilhelmsson, f. 1897.
Barn;
Siv Else Britt, f. 1934, Sivs barn Gunilla Christina 1954 och Ulf Christer 1958, dessa tre till Langasjo 1959.

Resten är svårtytt.

tisdag 18 juli 2017

Nej men hej! Hej men nej.

Om någon någonsin undrat hur mina relationer till andra människor ser ut är det bara att titta in på den här bloggen.
Emellanåt kommer jag ihåg att den finns, men oftast sitter jag och trycker på tänkbara texter eller uppslag för mig själv, utan att göra något med det.
För emellanåt kommer jag ihåg att det finns människor runt mig, men oftast sitter jag och tänker på dem och vad jag skulle sagt till dem om jag varit mer verbal. Eller mindre isolerad. Eller vad det nu kan vara som inte riktigt står rätt till.

lördag 8 april 2017

Stockholm 7 april

Mycket möjligt att detta kommer bli ett av mina mer smaklösa inlägg, men ingen läser väl denna skiten ändå. Så det är okej!
Jag har även skrivit ett liknande inlägg på Flashback. Det tänker jag däremot inte länka, utan det får man leta efter själv.

Jag startar denna tråd (Inlägg) till stor del av anledning av dådet i Stockholm, men kom också att tänka på liknande situationer som gjort samma sak med samhällen.
Några exempel är den nyligen inträffade bussolyckan i Härjedalen, mordet på Lisa Holm, 11/9, attentatet i Köpenhamn 2015, terrordåden i Paris, mordet på Engla Höglund, terrordåden i Norge 2011, den thailändske kungen Bhumibol Adulyadejs död, tsunamikatastrofen i Thailand 2004 etc. etc. Jag kan fortsätta i en halv evighet. Ni förstår principen.
Det har i många år förvånat mig hur hela länder kan stanna upp för att sörja människor de aldrig någonsin mött. Hur politiker, kungafamiljen, medier, kändisar, större företag och privatpersoner så starkt engagera sig i okända människors tragiska bortgång är för mig oförståeligt.

Jag förnekar inte att det är en olycklig katastrof, både för familjerna, de drabbade och för Sverige i sig. Däremot kan jag inte helhjärtat delta i denna masspsykos Sverige är i, och allt vad det innebär.
Hur kronprinsessan gråter för offren, även om hon inte känner något utav dem. Hur man viger över ett halvt dygns radiotid åt att om och om igen rapportera samma sak om dådet, även om det uppenbarligen inte kommer hända något mer utav större karaktär. Hur kändisar och privatpersoner skriver inlägg på sociala medier om att "pray for Stockholm" även om de aldrig någonsin har bett en enda bön i sitt tidigare liv.

Jag kan inte delta i detta, och helhjärtat säga att jag sörjer människor jag aldrig mött.

tisdag 14 februari 2017

Varför ogillar man Apple?


För man kan få en dator med samma prestanda för närmare 7000 kronor billigare. För 7000 kronor kan du köpa en bra laptop med motsvarande, men komprimerad, prestanda. Eller en fräsig skärm långt bättre än den som är själva datorn.


Inbyggda högtalare - Som säkert är lika fisiga som de inbyggda i Apple-datorn. Men denna är rundad, vilket innebär att du omsluts utav bilden på ett annat sätt än om skärmen är plan. Den är också större, om det är vad man är ute efter.

Men om man själv kan bygga en dator som är så mycket billigare och dessutom vassare, varför köper man då Apple-produkter? I synnerhet datorerna och cloud-enheter.
Anledningen till att många företag och skolor köper in Apple är för att supporten ingår i det engångspris man betalar, som förvisso är banalt. Operativsystemet är också idiotsäkert. Man kan inte radera systemfiler och du behöver inte ladda ner en massa skumma program för att kompensera det en Windows-maskin ofta saknar.
Livslängden är högre på Apple, men inte lång nog att det kompenserar priset.

Är du ute efter att spela spel på en dator med prestanda man kan ha råd med utan att behöva spara under fyra månader är en hemmabyggd Windows-dator att föredra. Men på köpet får du en något mer ostabil mjukvara med ett annat behov av att aktivt bli uppdaterat och underhållet.
Är du ute efter en dator med idiotsäker bra mjukvara och god support, samt statusen som kommer med loggan, är en Apple-dator att föredra.

Allt handlar om behov. Och plånbok.